Äntligen dags för ett av mina favoritteman! Det handlar om den näst bästa produkten från stora egendomar med standardiserad vinmakning, ofta generösa mängder fat, hög avkastning och ingen ekologisk vinmakare i sikte… Fast det är ju också en vintyp med stor variation, allt ifrån sauvignon blanc-baserade viner för ganska tidig konsumtion, till de tre toppnumren Domaine de Chevalier, Haut-Brion och Laville-Haut Brion där de stora årgångarna enligt Broadbent blir bättre i 50 år. För några år sedan hörde jag till dem som röstade fram den fantastiska 2004 Haut-Brion Blanc till årets bästa vin i AuZone. Med tanke på frånvaron av prisvarning så kunde man dock misstänka att det vinet inte skulle dyka upp igen. Istället presenterades följande uppställning:
2008 Claudy Bay Te Koko var det mest tydliga sauvignon blanc-vinet med svartvinbärsblad och krusbär i doften samt en hård syra och godis i smaken. Enligt uppgift skall vinet vara fatlagrat, men det märktes knappt i jämförelse med de andra. För knappt halva priset hade det varit ok, men inte alls nu.
2008 Château de Chantegrive var inget stort eller påkostat vin, men inte desto mindre klart trevligt. En komplex doft med vax, bönor och anis, och en aromatisk lång smak med distinkt syra och en antydan av fat.
2007 Château Brown var gulare än de två första med en rik doft med den härliga vaxiga fatkaraktären som stor torr vit bordeaux har. Smaken var lik doften, lång och med mogen frukt. Blint skulle det vara lätt att gissa chardonnay, fast det har inte den fylliga lite beska chardonnaykaraktären, utan snarare en lätt aromatisk ton från sauvignon blanc. Min favorit!
2007 Reignac Blanc hade en sluten doft med inslag av gammal slocknad brasa, smaken hade tropisk frukt, lite beska fat och lite väl mycket alkohol (14%). Efter att ha skrivit detta blev jag lite förbryllad, på min beskrivning låter det som vinet var hemskt men det var faktiskt ganska gott…
2008 Château Carbonnieux hade fat och lite obehagliga toner krusbär i doften, smaken bestod också av en oharmonisk blandning av fat och sauvignon blanc. Vinet är klart för ungt, fast jag vågar inte förutse hur bra det kommer att bli.
2007 Château Malartic-Lagravière hade en liten doft men den häftigaste smaken med mycket vax, hög alkoholhalt, en liten restsötma, aningen grön men mycket rik. Delad vinnare i omröstningen, men undertecknad stördes både av sötman och alkoholhalten som uppgick till hela 14.5%. Jag undrar hur mycket de chaptaliserat?
1995 Château Smith Haut Lafite var ett drygt decennium äldre än de övriga och bar de åren med stor heder! En härlig rik mogen doft med självklart goda fat, smaken var lång, mogen, lite tropisk, fina fat och bara ett mycket litet steg nerför på ålderstrappan.
Sammanfattningsvis så var det en stor variation på vinerna trots att de nästan alla var från 2007-2008. I klassifikationen från 1953 av Graves viner så ingår de röda och vita från Carbonnieux och Malartic-Lagravière, medan Smith Haut Lafite endast har fått det röda vinet klassat.
Tabellen (vin, pris idag, röster bäst-sämst, min poäng):
2008 Claudy Bay Te Koko, Nya Zeeland, 259 kr, 0-1, 11 p
2008 Château de Chantegrive, Graves, 148 kr, 0-1, 13 p
2007 Château Brown, Pessac-Leognan, 257 kr, 3-0, 17 p
2007 Reignac Blanc, 249 kr, 1-2, 13 p
2008 Château Carbonnieux, 369 kr, 0-3, 13 p
2007 Château Malartic-Lagravière, 429 kr, 3-0, 11 p
1995 Château Smith Haut Lafite, 570 kr, 2-0, 16 p
Till dessa goda viner serverade sedan Per min favoriträtt vitello tonnato. Flera av provarna började tala om att instifta utmärkelsen ”Gyllene gaffeln” för årets bästa mat.
ASi
På tal om vinet med 14,5% alkohol: om de har följt regelverket är det inte chaptaliserat alls. Det finns både regler för *hur mycket* man får chaptalisera och *till vilket alkoholhalt* man som mest får chaptalisera. Bordeaux ligger i zon C I, där den övre gränsen för chaptaliserad alkoholhalt är 12,5%.
Tack för upplysningen, det visste jag inte.
ASi