Efter att jag skickat information om ”Solaris i brakrevansch” och dessutom matat på mer info med ytterligare ett par mail veckan innan årsmötet var det nog många som förväntade sig att ett nordiskt solarisvin skulle finnas med som doldis. Nu gjorde det inte det men förhoppningen var att 2010 Arlewood Sauvignon blanc Semillion, Margret River, möjligen skulle få någon att gissa på det. Det är ganska stramt, jordmineraligt och syradrivet med klar karaktär av svalare klimat, inte helt olikt det i bordeaux. Ett härligt matvin med potential att utvecklas.
När jag provade igenom vinerna just innan årsmötet blev jag bombsäker på att så skulle ske. Och det gjorde det. Kanske hade någon gissat lika ändå, men den psykologiska faktorn ska nog inte underskattas och jag tror ingen annars hade haft ett nordiskt vin i åtanke. Solaris ropades från flera håll och t o m gissades det på just Interkardinal, men 2010. Väl vinkunniga gjorde det, proffs gjorde det!
Med det andra av de tre viner som serverades blint ville jag åskådliggöra luftningens inverkan och att det ger en bild av vinets utvecklingspotential. 2010 Morgon, Duboeuf, serverades nyöppnad som vin nr. 3 medan det blinda vinet nr. 4 var dekanterat ett flertal gånger under två veckors tid. Det gissades på Gamay och Beaujolais men också Italien som ursprung. Men ingen kunde tro att det var samma vin. Det var märkliga ansiktsuttryck och man nästan kände det vakuum av förvåning som uppstod.
Vinet var markant mer strävt och om än också slutet, mörkare i frukten medan det just öppnade var väl astringent med ”blå” frukt och syra. Klart bättre och matvin enligt min mening. Men visst, nu var det ju sämre även om flera också tyckte att det var bättre.
Eftersom det dekanterade vinet var fulla flaskor lät jag dem stå i rumstemperatur. Något jag inte riktigt var säker på resultatet av. Att ställa dem i kylskåp med luft i flaskan är nog annars att föredra. Det minskar risken för bakteriepåverkan och även om det finns mycket luft i flaskan och man tar vin ur den efter hand blir luftpåverkan långsammare, om än relativt sett kraftig, pga lägre temperatur. Långsam luftpåverkan i liten dos är just vad fatlagring går ut på, där för övrigt bordeaux barrique är de mest oxidativa faten.
Jag hade nog inte hoppats på att en gång för alla göra slut på uppfattningen att längre luftning, relativt sett, är humbug. Men att det har sin mening, att som jag brukar, bära hem vinglasen med vin i ifrån provningarna. Jag förstod mig aldrig riktigt på Ch. Cheval Blanc förrän jag började ge det rikligt med luftning. T ex årgång 1982 har funnits med på flera provningar under åren och har varje gång kommenterats som helt moget. Utan att kontrollera, säkert redan för 20 år sedan eller mer. Nu kommer jag inte ihåg när det var senast, men vill nog ändå påstå att det är långt ifrån helt moget. Efter att ett glas stått, svalt, några dagar blir det ett helt annat än det mjukfruktiga vin det först gav mer av. Massivt, enormt kraftigt, tätt, mycket mullbänkssträvt, mörkmustigt och mörkfruktigt.
Mårten Söderlund höll häromåret två provningar för Munskänkarna med mogen Beaujolais Cru med viner tillbaka till 1949, och som extranummer -45 och -23, respektive Vosne-Romanée med viner tillbaka till 1955. Han förordade luftning som även fick mig att tycka det var att ta i. Kommer inte ihåg det exakta ordvalet men han menade att det var nonsens att gammal bourgogne inte skulle luftas, utan att de ska luftas ordentligt! Eftersom jag tog vara på några gamla beaujolaisflaskor och det var lite kvar i dem med turbofällning provade jag naturligtvis om dem följande dag. De var fortfarande i god kondition och t o m var ett som jag tyckte rasade under provningen i förvånansvärt bra kondition. Annan flaska möjligen. Se mer längst ner.
Hittade vidare detta intressanta på nätet:
If you want to know at which stage a wine of your cellar is, open a bottle, drink 90% of it in a laps of two hours and try to see how it evolves during this time.
Then, do not protect it from oxidation and retry it the next day.
- If it has improved in the first two hours and even got better the next day, let it sleep at least another 5 years and try it then.
- If it has improved in the first two hours and declined the next day, drink it in the next 10 years with other tries in order to know how it actually evolves.
- If it declines within the first two hours, drink it quick.
Of course and as I said earlier, wine can be unpredictable. It has phases when it opens up and closes down. Some traditionalist winemakers will also tell you not to taste a wine at its anniversary since it has the memory of harvest and that it gets a little crazy at this time period.
Cheers,
Jean-Marc Espinasse
Jean-Marc Espinasse is involved in the wine making of Domaine du Banneret and distributes a portfolio of French wines in the US and provides wine education courses.
2009 El Pedrosal, Ribera del Duero, det tredje och sista blinda vinet, är lite av ett mellanting mellan rik Rioja och sträv Duero. Var riktigt bra när den först kom i årgång 2004 men har sedan varit något astringent. Med 2009 är formen tillbaka och ansågs av flera vara ett fynd för priset.
2010 Domaine Gobelsburg Riesling var nästan mer åt Sauvignon blanc hållet än Riesling och höll kanske inte riktigt måttet. Bedömdes som fynd av Allt om Vin ***½.
2008 Cote-Rotie Seigneur de Maugiron, Delas, var för övrigt det vin som öppnade sig mest med luftning i sedvanligt hemburna vinglas!
1. 2010 Domaine Gobelsburg 12.5%, 99 kr, riesling, 6g z
2. 2010 Arlewood, 13%, 119 kr, sauvignon blanc semillion, Margret River
3. 2010 Morgon, 13%, 89 kr, Duboeuf
4. 2010 Morgon (dekanterat under 2 veckor), 13%, 89 kr, Duboeuf
5. 2009 El Pedrosal 13.5%, 87kr, Ribera del Duero
6. 2008 Ch. La Reyne Prestige 13.5%, 95 kr, Cahors
7. 2006 Brunello di Montalcino Val di Suga, 14,5%, 249 kr, Toscana
8. 2008 Cote-Rotie Seigneur de Maugiron, 13%, 269 kr, Delas
9. 2007 Château de Valois, 13%, 249 kr, Pomerol
10. 2007 Château de Fayo, 13,5%, 82 kr ½ Cadillac 87g z
Hade en märklig upplevelse under helgerna. Vid öppnandet av en 1979 Clos René Pomerol ville inte sista biten av korken ge med sig utan satt fast. Med ett ljudligt plopp plaskade vin plötsligt över hela bänken samtidigt som korken släppte. Jag förstod ingenting. Korken var osedvanligt slät, fin och i perfekt skick. Tydligen hade den slutit så pass tätt att den inte ville släppa pga det uppkomna vakuumet, tills de sista 5 mm gick av och for ner i vinet med sådan kraft att vin sprutade åt alla håll.
Vinet? Ja, det var härligt moget, mycket elegant, tegelmoget och otroligt fruktigt med hög fruktsyra. Förbaskat delikat. Fulländat helt enkelt, trodde jag. Efter 5 dagar hade det växt än mer med helt fantastisk tryfflig, mjukmustig, sandig strävhet. Fulländad perfektion som innehåller allt med exakta, eleganta proportioner. Hade säkert hållit 20 år till tack vare den höga frukten och fruktsyra. Fan att man inte begrep mer av den högra stranden när det begav sig, utan sprang mer efter potenta, sträva Medoc’er.
Stig H
