Detta slott rankades som nummer sex i den stora klassificeringen 1855, och det har fortfarande gott anseende även om det har ramlat ner från topp tio, så det var med stor iver jag nalkades vinerna. Noterbart är att detta margauxvin numera endast har drygt 50 procent cabernet sauvignon, medan merlot svarar för drygt 40 procent. I de äldre årgångarna i provningen var dock andelen cabernet över 70 procent. Vinerna visade tydligt hela livscykeln för ett bra bordeauxslott, från ungt och slutet till strävt och någorlunda öppet till slutligen utan tanniner både med och utan ålderssyra. Särskilt imponerad blev jag av trippeln 1966-1986-1996 som alla nog kommer att vara pigga till sina 50-årsdagar! 1998 och 2004 var av en annan och snällare sort med något överdriven fatkaraktär. Ett litet minus var att inget av vinerna hade den tydliga stalliga medoc-karaktär som är så glädjande i ett vin.
1970 Château Rausan-Ségla hade klart passerat maximum, vinet doftade kompost och hade en lång smak präglad av ålderssyra.
1998 Château Rauzan-Ségla hade en tydlig mintkaraktär både i doft och smak i en internationell lite opersonlig stil. Vinet hade en tydlig ekkaraktär men inte mycket tanniner att balansera med.
1966 Château Rausan-Ségla var för mig kvällens klara vinnare som visar vilken elegans man kan få med tålamod och låg alkoholhalt. En mycket komplex doft med te och blyerts som tydligaste karaktärer kompletterades med en lätt men lång och mycket mogen och väl sammanhållen smak helt utan både tanniner och allt obehagligt i första vinet.
1966 var för övrigt det enda vinet vi gissade rätt årgång på, enligt mina (alltför begränsade) erfarenheter är detta den enda årgången äldre än 1981 som fortfarande är riktigt bra.
2004 Château Rauzan-Ségla hade en liten doft med svarta vinbär och fat. Detta var egentligen det enda vinet där cabernetkaraktären kändes. Helhetsintrycket av detta vin dras ner av den övertydliga fattonen som kompletterades av smörkola i smaken.
1986 Château Rauzan-Ségla hade tydliga örtiga karaktärer, nästan stjälk och paprika. Smaken var mogen, med bra syra och mycket distinkta tanniner. Vinet fick en gång i tiden 100 p av Parker men han har nu nedvärderat det till 96 p. Jag uppskattade renheten och karaktärsfullheten i vinet, och det har en lång framtid framför sig om man inte tycker att tanninerna är njutbara idag.
1996 Château Rausan-Ségla Idag var det det enda vinet utom 1970 som fick minusröster, beroende på att i början fanns en karaktär som tydde på korkskada men som vädrades bort efter ett tag. Jag hade vinet som tvåa med en bra mogen cabernetdoft och härligt sträv och tät lång smak. Det här vinet påminde mycket om 1986, och det visar att 1996 troligen behöver lagras betydligt mer än 10 år om man vill att den skall bli avrundad och snäll.
1970 Château Rausan-Ségla, 350 kr/jul 07/455 kr, 0/7/12, 10p
1998 Château Rauzan-Ségla, 292 kr/mar 07/350 kr, 2/0/12, 13p
1966 Château Rausan-Ségla, 350 kr/jul 05/455 kr, 3/1/12, 18p
2004 Château Rauzan-Ségla, 548 kr/aug 08/548 kr, 2/0/12, 14p
1986 Château Rausan-Ségla, 178 kr/jun 91/498 kr, 3/1/12, 16p
1996 Château Rauzan-Ségla, 899 kr/feb 09/899 kr, 2/3/12, 17p
Den som undrar över de varierande priserna kan se att det är betydligt billigare att köpa bordeauxer på Christies i Amsterdam (vin 1-3) än på Systembolaget (det sista). Lusläsning av röstsiffrorna visar att de var mycket jämna, vin 2-5 alla fick två plusröster.
AS
